Matz Nilsson

START OM MIG DISKOGRAFI BILDER HAWK ON FLIGHT CV KONTAKT ENGLISH

Matz Nilsson, om mig

Jag växte upp i ett frikyrkligt hem där musiken var ständigt närvarande. Pappa Morgan var passionerad ledare för ett brassband på fritiden och mamma Siv spelade piano, också som amatör. Jag prövade på klassiskt piano, det var inget för mig. Jag spelade trumpet i ungdomsorkestern Göta Lejon. Där lärde jag mig att jag passade för och trivdes med att spela ihop med andra. Jag var inte så sugen på att öva på trumpeten. Min musiklärare, som också spelade i pappas brassband, sa ”Matz, du måste öva mer om du ska bli bättre” Jag svarade, ”Nej, för det gör inte pappa”. Så där outade jag honom och det ledde till många goda skratt i brassbandet.

Så kom Beatles. Och Paul McCartneys basstick i ”Lady Madonna ” och jag hade funnit min plats. Pappa var inte riktigt nöjd, vare sig med hårlängden eller musikvalet. Men nu gick det snabbt, popen och rocken hade fått fäste hos alla unga. Och det fanns ungdomsgårdar där det bildades band. På Burås fritidsgård var det många nybildade band som övade. Mamma Siv hade hört att där förekom droger, sanningen var möjligen mellanöl. Så när jag och några andra killar bildade bandet ”Horse”, som vår manager döpte efter filmen med samma namn som han hade sett kvällen innan, föreslog mamma att vi skulle öva i vår källare. Vi klädde taket med äggkartonger och övade en vardagskväll i veckan och på lördagar medan pappa tittade på Tipsextra. Det fick han stå ut med bestämde mamma. Så att vi inte skulle hänga på Burås.



Alla i bandet hade religiös bakgrund, men håret var långt och vi spelade pop
och rock, vi var mycket inspirerade av bandet ”Cream”.
Vi var ett riktigt källarband.
Den bas jag hade tillverkat i slöjden lämnade mycket övrigt att önska då slöjdläraren inte direkt var en instrumentbyggare. Efter sjunde bandet böjde sig halsen. Jag hade behövt få information om att det behövdes något som stagade upp där. Min första riktiga bas var såklart samma som mc Cartney hade, en Höfner. Den köpte jag när jag gick i sjuan till priset av 600:-

Efter att Horse splittrats 1970 spelade jag i olika band med influenser från amerikanska musiker som Jimi Hendrix, ”Chicago” och ”Sly and Family stone”, bland andra bandet ”Göteborgs Prima”. Så, 1972 drabbar Miles Davis mig och min syssling Anders Kjellberg med albumet Live Evil Vi lyssnade och spelade dagarna i ända och det kom att förändra våra musikaliska liv. Något liknande hade vi aldrig hört. Det var inte rock, inte pop, inte blues och inte jazz i den bemärkelsen som man tänkte då. Miles hade t.ex. en basist som vanligtvis spelade i band med Tamla Motown-sound.

Det gav en helt ny inriktning för vilken musik jag ville utveckla och spela. Sommarjazzkurs på Ingesund i Arvika med lärare som Red Mitchell, Lennart Åberg och Janne Schaffer, en person som jag senare skulle få möjlighet att samarbeta med. Hösten -73 får jag erbjudande om att spela med trummisen Sjunne Ferger i hans nystartade band ”Exit”, ett jazzband med internationell sättning i Örebro. Våren -74 börjar ”Soffgruppen”, med Claes Yngström på gitarr, Anders Kjellberg på trummor och mig på elbas, växa fram. Vi spelar på Jazz Arthur (nuvarande Nefertiti) det är stort! Jobbar parallellt i studio och turnerar i Tyskland med Spotnicks.

På hösten börjar jag på Ljungskiles folkhögskolas musiklinje med Gunnar Eriksson som konstnärlig ledare, börjar spela kontrabas och tar lektioner av Palle Danielsson och Arild Anderssen. Soffgruppen har nu tagit form och utökats till kvartett med Pierre Swärd. Vi spelade in på Nacksving. Först på en samlingsplatta med min låt Parkeringshets sedan skivan Greatest Sits då även med Stephen Franckewich som gäst. Träffar också pianisten och kompositören Stefan Forsén och vi bildar tillsammans med Anders Kjellberg ”Änglaspel” där jag spelade kontrabas. Stefan får för sig att vi ska marknadsföra oss via ett foto när vi alla i bandet hoppar häck eftersom vi var vältränade.

Soffgruppen spelar på Fasching under den Alternativa schlagerfestivalen -75 i Stockholm där Anders och jag blir uttagna till ”Nomuskvintetten” -76. Ett samarbete mellan unga musiker i Norden. Vi turnerade i Danmark. Där representerade Jon Ebersson Norge som gitarrist, detta ledde till att jag blev med i norska fusiongruppen ”Moose Loose” där Håkon Graf var keyboardist. Anders Kjellberg och jag gör ett samarbete med Nomus och gör en turné med Vlodek Namyslovski, Jon Balke och Ulf Wakenius under namnet ”Beatvis”. Då får jag möjligheten att spela med Janne Schaffer i ett radioprogram, Club Jazz, där en låt från programmet kom med på hans album ”Katharsis”. Efter att Moose Loose splittrats fortsätter Håkon och jag att samarbeta, jag presenterar Ulf Wakenius och Trummisen Niels Nordin för honom och kemi uppstår. -76 bildas ”Hawk on flight”. Namnet kom till genom en kompis som när han hörde gruppens elektrifierade sound upplevde att ”vi flög”. Håkon-och flyga –Hawk on Flight. 1979 kom första skivan In time for Hawk On Flight inspelad i Rosenborg studio i Oslo.

George Wadenius spelar in en LP i Bohus studio 1977 där får jag äran att medverka. Det leder till en turné året efter med ¾ av medlemmarna i HoF och gör att vi får ett danskt management som ordnar spelning på Roskildefestivalen 1979. Vi gör vår andra LP med bandet på det danska bolaget Amar Records 1980. Änglaspel utökas med Mikael Godée på saxofon, 1978 är vi med på en samlingsplatta, Tvärsnitt, på Caprice Records. I olika perioder samarbetar vi med Göteborgs kammarkör under ledning av Gunnar Eriksson som är en person som betytt mycket för mig ända sedan tiden på Ljungskile. Bland annat reser jag till Cuba med kören 1980. Under denna period spelar jag i jazzgruppen ”Mount Everest” under ledning av saxofonisten Gilbert Holmström. Vi turnerar flitigt i Norden och spelar in ett tv-program med Christer Boustedt som programledare. Årsskiftet 79/80 spelar vi i New York och blir intervjuade av Claes Dahlgren med sammetsrösten som rapporterade om jazz från The Big Apple.

”Ronny Johansson Quartet” där jag var medlem bildas 1981, vi spelade in LP:n Occasion och "Body & Soul" 1983. 1985 spelades "Live at Nefertiti" in på Dragon. Då var vi inne i proggeran, det tilltalade mig och stämde med mina värderingar. Men jag spelade också ett tag med ”Spotnicks”, ni vet bandet i rymdkostymer. Kostymerna var en marknadsföringsgrej. Jag var med på en turné i Tyskland, de var väldigt stora där. Det var bra lön och safe, inte så många i Sverige som kände till när vi var iväg, detta var ju före sociala media. Men så skulle det bli en folkparksturné i Sverige, då fick jag kalla fötter och hoppade av med kort varsel. Managern förlät mig aldrig. Det var väldigt viktigt på den här tiden att tillhöra rätt sida. I Norge betydde progg något helt annat än i Sverige, där var det högre i tak. I Sverige bestämde Tommy Rander på radio vad som var rätt och fel. Som proggare fick du inte spela eller kunna ABBA-låtar t.ex. Litet kul med tanke på att jag för några år sedan blev uppringd med frågan; ”Kan du hoppa in i morgon i Mamma Mia på Scandinavium”? Jo, det kunde jag. Jag fick ju repa förstås, men det var kul och gick bra! Jag lyssnar på allt och håller mig naturligtvis ajour med ny musik.



Jag har fått många ”snabba jobb”. Ett är kanske särskilt minnesvärt. Jag blev tillfrågad om en spelning som skulle ske på Valand med Michael Jacksons turnémusiker, de hade lediga dagar i Göteborg och ville spela. Det var jag och Lasse Kronér som fick inspelade band att öva in dagen innan spelningen. Då mötte jag för första gången Michel Ruff, en fantastisk keyboardist och sångare! Spelningen blev en stor succé som GP skrev om. Jag har senare turnerat med Michel tillsammans med ”Triple and Touch”. Som sagt, fantastisk artist och människa! Lyssna när han sjunger min låt Snowfall tillsammans med Triple and Touch, på albumet Bermuda Triangle med Hawk on Flight. Mitt främsta intresse och min stora lust ligger fortfarande i att utveckla mig själv och min musik, då främst jazzen.

Hawk on flight är bandet som jag leder och har haft min hemvist i under större delen av min karriär. Jag tycker om att vara den som leder, i betydelsen samla, lyssna och ge. Men jag är lika gärna en i ett sammanhang. Det lärde jag mig i Göta Lejon, ensemblespelets betydelse. Det är väl det som jag har med mig också som ledare. Det var kanske därför jag också trivdes med att undervisa på musikhögskola under en period i livet. Hawk on flight bildades 1976. Medlemmarna var då Haakon Graf piano/keyboard, Ulf Wakenius gitarr, Niels Nordin trummor och jag på elbas. Bandmedlemmar har, som i alla band, varierat genom åren. Dagens sättning kan du se och höra i videon på sidan. Jag komponerar och har skrivit en stor del av musiken, vi har gett ut 3 album i Sverige och 1 i USA; 1979 In time for Hawk on flight, 1989 Bermuda Triangle, den lanserades året efter i USA under namnet Moonroom. 1993 gav vi ut albumet Fly free faster.

Vår USA-lansering resulterade i en inbjudan till Jazz and Blues Festival International de Jazz de Montreal. En prestigefylld festival vars konstnärlige ledare Pat Metheney var ett enormt stort namn i internationella jazzmusikkretsar. I samband med detta gjorde vi också en turné till festivaler i London, Edinburgh och Wales. I London spelade jag senast i november 2018 med ”Pizza Express” med Hannah och Ewan Svensson på trio under London Jazzfestival 2018. Jag hade också förmånen att uppträda som fältartist i Libanon, 1989. I Gomorronorkestern under ledning av Curt-Eric Holmquist tillsammans med Stefan Ljungqvist, Said Andersson (en av sångerskorna i ”Creme Fraishe”) samt med trollkonstnären Love Melander. Jag har spelat i alla möjliga sammanhang; I ett antal shower och tv-produktioner med Jörgen Mörnbäck. Shower med Jan Malmsjö, Claes Malmberg, Helena Paparizo, Claes Eriksson, Tommy Körberg o Triple &Touch. Spelningar med ett antal artister, julshower, Hockey VM i Globen, teaterföreställningar på Göteborgs stadsteater, GöteborgsOperan, Lisebergsteatern m.fl.

Matz